En pjäs som problematiserar vänskap. Gestaltad just som vänskapen mellan en kvinna och en man, eller om man hellre vill, ett par av samma kön.
Det brukar heta att vänskapen, när det verkligen handlar om vänskap, och inte någon mer ytlig bekantskap, eller är ansatt av kärlek, löper relativt oproblematisk i sin fåra. Man träffas när man träffas, utan särskilda krav, samtalen återupptas där de slutade, och tar vänskapen slut så gör den väl det. Men finns vänskapens lojalitets- och solidaritetsband? Hur då i så fall?
Just detta gäller också för vännerna i AN INTERVENTION. Den ena går på en demonstration mot interventionen av Afghanistan. Super sig sedan redlös i sin besvikelse över att den andra inte var där. Denna stannade i stället hemma, såg på teve en stund och funderade över framtiden. Det hela formar sig till en rolig och rörande historia om vad som händer när man börjar hata sin bästa vän.
… ”det finns inga former för att ingå, avsluta eller behålla vänskap. […] Det visar sig ändå, att inga relationer är så komplicerade som vänskap. ”Jag trodde vi var nära vänner, säger en. Den andra skrattar: ’Det är bara småbarn som har bästisar.” Stan´s theatre blog
”Den undrar vad vi egentligen vill med vänskap, och lyckas också, trots allt käftande fram och tillbaka, fånga kärlekens vaga och skiftande väsen.” Financial Times
”Visst är de bästisar, men som hund och katt, ständigt grälande. […] När och hur kan man hjälpa en vän – om man nu ska det? När båda två är blinda för sina egna felsteg, hur kan de då veta vad som blir bäst för den andra, eller gå med på att vännen vet bäst?” The Evening Standard
#vänskap