I skogsbrynet sitter Erik och Anna utanför sin husvagn och dricker vin – mycket vin, för att verkligen kunna prata med varandra. I Sofia Fredéns välskrivna och levande dialog växer ett ungt relationsdrama fram. När Anna och Erik försöker definiera sig själva och varandra kretsar samtalet kring sexualitet och prestation, beroende och oberoende, och om att vara enkel eller komplicerad. Då och då kommer en thailändsk bärplockerska eller en polsk svampplockare med hemlängtan fram ur skogen. Scenerna är närmast drömartade och absurd komik uppstår när parets rusiga kamp stannar upp och får perspektiv i mötet med de två andra karaktärerna. När Erik och Anna, utmattade, i slutet av pjäsen målar kors i pannan för att inte tappa bort varandra, verkar vad som helst kunna hända.