Monolog efter den uppmärksammade boken.
”Inte är jag ensam.
Varje familj bär på en hemlighet. Något vi gömmer undan, inte får tala om. Just därför får det så stor makt över våra liv, till och med när vi inte kommer ihåg vad som egentligen hände.
Nu öppnar jag dörren till det där som mamma gömde.
Det känns som jag inte har något att förlora. Ska jag förstå mer om mig själv, innan det är för sent, måste jag förstå mer om mamma.”
En kvinna reser tillbaka till sin barndomsö. Skammen möter henne redan vid ångbåtsbryggan. Följer henne hack i häl. Mumlande, viskande:
Nog minns folk här hur det var.
Allt det där med din mamma.
”Materialet i En dag ska jag berätta om min mamma är dynamit” Expr.
” Karin Thunbergs styrka som författare är att hon dröjer vid hemligheterna utan att benämna dem….gripande…
Man tycker sig vara med om själva processen att försöka minnas. Något svar gives icke. Hjärtat klappar.” DN