”Staffan Göthes ”En uppstoppad hund” är så nära en samtida klassiker man kan komma. En mastodontpjäs, både innehållsmässigt och tidsmässigt, föga märkt av tidens tand, fortfarande vital och aktuell trots att den tar sin början i ett Sven Järringskt 50-tal och slutar tre decennier senare. För vad Staffan Göthe egentligen diskuterar i pjäsen är de stora existentiella frågorna. Han konfronterar livet med döden och det goda med det onda på en mängd olika plan. För under ytan, om man bara det minsta börjar skrapa på pjäsens många fasader, finns där ett oändligt djup och ett oändligt antal frågor som aldrig får något svar. Men den viktigaste av dem alla är: Vasch tog livet vägen?” (Norra Västerbotten)