ETT INFORMELLT SAMTAL OM DEN NUVARANDE SITUATIONEN Pjäser

Fem vuxna personer sitter runt ett bord. De har möte. Men de verkar ha väldigt svårt att hålla sig till ämnet.

Ett informellt samtal om den nuvarande situationen är en komedi baserad på samtal med barn som beskriver vad som händer när glappet mellan ett rikt känsloliv och ett outvecklat språk blir för stort. Pjäsen kom till genom att Tomas Alfredson först intervjuade barn i åldern 5-7 år om hur de tror att det går till på vuxnas arbetsmöten, varefter Lindqvist skrev manuset utifrån barnens tankar. Scenbilden är ett mötesrum på ett kontor någonstans dit fem personer kommer, en efter en. En viktig uppgift ska göras, beslut ska tas. Relationer och hierarkier ska utredas, kaffepauser ska hållas. Pjäsen tar också upp temat om hur vi människor söker vår plats i gruppen. Hur vi söker bekräftelse av andra. Hur vi agerar för att få igenom förslag och idéer. Och inte minst hur vi förhåller oss till ”ledningen”, till dem som har den verkliga makten.

Pjäsen hade sin världspremiär hösten 2012 på Dramaten i Sverige och lockade en helt ny publik till teatern.

”Det rör sig om vuxna skådespelare som spelar som vuxna personer i en typiskt tråkig vuxen situation, men alla deras repliker är i något sammanhang sagda av barn. Det var Tomas idé från början, jag gör det huvudsakliga jobbet med att sätta samman allt till en pjäs, och Tomas kommer sedan att regissera. Arbetet pågår för närvarande och jag kan inte berätta så mycket mer om själva pjäsen utom att repliken: ”Jag tyckte att jag såg en papperspåse som gjorde en staty av en katt” ingår. Det är ett konstigt och roligt arbete och jag tror att resultatet blir olikt det mesta.” /John Ajvide Lindqvist

”Jag grät av skratt.” Expressen

”det är roligt och det är oerhört träffande” Kulturbloggen

”En garanterad skrattfest där vi känner igen barnet i oss själva och varandra” Teatermagasinet

”fantasi, ren närvaro och klarögt gränslösa associationer” ”Alla borde se den.” DN

”en rolig miniatyr, helt egen och finurlig.” SvD

”… sällan har väl ”barnet inom oss” så fått komma till tals på ett sammanträde och det blir väldigt roligt. Dessutom har ensemblen en exakt tonträff, ingen imiterar barn utan de får en att tänka att ja, precis så här barnsliga är vi, innerst inne. /—/ en absurd underton blir allt tydligare, ett Beckettskt väntande, här på högsta chefen som ska komma och då – ja vad händer då? Och uppgiften som ska göras och slutföras, vad är dess syfte? Så formar sig föreställningen till en bild av ett arbetsliv där vi inte riktigt förstår vad vi gör eller avsikten med vårt arbete, som barn väntar vi på den där som ska komma, som ska bestämma och som vi inte vet vad han kan ta sig till. /—/ den rörande, vackra och knäppa show vi får se.” /Maria Edström SR