”Författaren och dramatikern Arthur Schnitzler väckte uppmärksamhet med sina franka skildringar av sexualiteten. Påtagligt i Fräulein Else från 1924 är att huvudpersonen, den unga fröken Else, inte äger sin sexualitet. Visst har hon fantasier, önskemål och gör små försök att styra själv. Men hennes kropp är i andras ägo, en vara att ge vidare till högst bjudande. ”De har ju inte uppfostrat mig till något annat än till att sälja mig, på ett eller annat sätt”, konstaterar den nittonåriga societetsflickan.
Visst har hon kunskaper i franska, tennis och pianospel, men är utan någon egentlig utbildning och reella yrkesmässiga framtidsutsikter – enda vägen ut går genom äktenskapet. Kalla kårar sprider sig när man inser hur hopplös fällan är. Familjens begäran om dotterns ”hjälp” kommer inte att stanna vid en gång, det vet både publiken och hon. ”För vem kommer jag nästa gång att tvingas klä av mig naken?”
I Elses rop på hjälp hörs också en tydlig uppmaning. I de allra finaste samhällen finns undangömda flickor som dagligen står inför Elses val.”
/Isabella Rothberg, HBL