” Jim är svartsjuk på Karolins tidigare liv . Pjäsen är en rad små, ömma scener fyllda av kärlek som oväntat spårar ur. Jim plågar sig själv med att fråga om sånt som han egentligen inte vill veta… Bengt Ohlsson har skrivit en precis och charmerande komedi om den stora kärleken, om känslan av utvaldhet som inte låter sig förenas med insikten om att två människors möte kanske bara är slumpens verk… en fullmatad musikalisk nostalgisk tripp som med exakt tidskänsla landar mit i 80-talet.” (DN)