Biljana Srbljanovic är på ett rasande och uppsluppet humör i denna svarta och absurda fars som utspelas på en skola. Elever och vuxna är lika vilsna, grymma och kärlekslösa – eller kärlekstörstande – och varje scen lindas in i såpoperans behagfulla och falska musikslingor. Så här kan man också skriva politisk satir – med ett avgrundsskratt och med sorg över tingens tillstånd.