I detta täta, uppsluppna och samtidigt djupt allvarliga kammardrama (som går från näsblod till den totala katastrofen) utgörs slutbilden av två yogande kvinnor och en man som moppar golvet. Detta samtidit som hela härligheten slukas av en tsunami-våg ackompanjerad av en kör av drunknade kyrkklockor.
Hazel och Robin har inte träffat Rose på trettioåtta år. Alla tre är de pensionerade kärnkraftsingenjörer som en gång arbetade tillsammans inte långt från den stuga när de nu möts igen. Det är en tid efter kärnkraftsolyckan, som i likhet med den i Fukushima orsakats av en jordbävning. Pjäsen utvecklar sig till att bli ett moraliskt dilemma om huruvida den generation som vridit miljön ur led också är den som skall vrida den rätt igen. Det är ett kammadrama där katastrofen kryper allt närmare bortanför det pikanta triangeldramat, palsternaks-vinet(!) och gammal, något rostig, vänskap.
Strålande recensioner efter ur-premiären på Royal Court i London:
“Kirkwood is the most rewarding dramatist of her generation.” (Independent)
“A witty, provocative play that raises vital questions about social responsibility.” (The Stage)
“The Children remains tantalisingly hard to define: it is about age, responsibility, and a reckoning, of sorts. It is a love triangle. It is a young playwright writing inquisitively about her parents’ generation. It is very English, somewhat menacing, and often funny.” (Time out)
“…serious contender for Play Of The Year.” (Express)
Tre roller 60+
#klimat #kärnkraft #miljö #skådespelerskoröver50