Edward Bonds stora genombrott var med ”Saved” 1965, som censurerades enligt en ålderdomlig lag, då den ansågs förråande och sårande för den goda smaken. Sedan dess har Bonds dramatik väckt både avsky och respekt med sin sociala pessimism och sina upprörande skildringar av meningslös brutalitet. Redan i hans först framförda scenpjäs, The Pope’s Wedding från 1962, möter vi en för Bond typisk miljö. Ett gäng ungdomar, vars främsta intressen är kricket och att dricka sig fulla på den lokala puben, stör sig på en lumphandlare som lever i grinig och misstänksam isolering i ett ruckel. Inte blir det bättre av att en av gängets flickor regelbundet går hem till gubben och tar hand om städning och inköp…