I en historisk japansk inramning berättas om den o-barmhärtige samariten, som hellre än att förbarma sig över ett spädbarn utlagt i vildmarken själviskt vandrar vidare norrut för att söka upplysning. När han trettio år senare återvänder har det bortlämnade barnet blivit en grym härskare med absolut makt över staden. En nattsvart satir över brittisk imperialism, religiös fromhet, vurm för österländsk visdom och mänsklig dårskap, allt med Edward Bonds omisskännliga, här nästan uppsluppet pessimistiska ton. I pjäsen möts åtskilliga referenser och travestier. En kuriositet är den kanske omedvetna parallellen till en känd episod ur Emil i Lönneberga.