Skådespelare: 2 | Roller: 1 k , 1 m
Varje mänsklig handling, varje begär, varje tanke är föremål för en moralisk dom – likaväl som frånvaron av handling, begär eller tanke är det. Det man gör, eller inte gör, kan vara värt beröm såväl som klander, men är likafullt alltid utsatt för prövning. I denna Peter Handkes tidiga text, skriven 1966, talar ett jag genom två skådespelare, en manlig och en kvinnlig utan rollfördelning. Det blir en suggestivt rytmisk, mässande självanklagelse, där berättarens varje försyndelse, stor eller liten, från födelseögonblicket och framåt sätts under lupp och där språkets förhållande till dessa granskas med nästan plågsam noggrannhet.