På tåget fanns en väska med en bomb i. En grupp människor, som inte har något annat gemensamt än att de klivit på samma tåg, försöker berätta vad som egentligen hände klockan 08.55, precis i det ögonblick som tåget rullade ut från stationen. Men inför det oerhörda tvekar de, och berättar istället om allt det andra. Om de oväntade, livsförändrande mötena. Om drömmar, om kärlek vid första ögonkastet och om låtarna som får oss att nynna i morgontrafiken.
Med värme, poesi och skärpa berättar 100 sånger om livet, om allt som blev och allt som hade kunnat bli.
Roller: många (min. ca. 6 skåd.)
”100 sånger” är ett rekviem över människor som har allt och ingenting gemensamt. Schimmelpfennig visar elegant hur alla hör ihop. (SvD)
Vem terroristen är intresserar inte Schimmelpfennig, han är en anonym man med en träningsväska. Men tänk om han blivit kär? Dramatikern kan inte låta bli att leka med just ”den romantiska komedins genreregler” á la Hollywood. (Expressen)