Efter Bea Uusma Schyfferts bok
Året är 1969. När Neil Armstrong och Buzz Aldrin sätter ner månlandaren vid Stillhetens Hav sitter en femtedel av jordens befolkning framför sina tv-apparater och håller andan. Samtidigt, på andra sidan månen, glider en liten rymdkapsel genom mörkret. Där inne sitter Michael Collins. Han är längst bort ifrån jorden av alla. Presidenten ringer till Neil och Buzz på månen. Ingen ringer till Michael, för han är i radioskugga. Han är ensam, ensam på riktigt.
Urpremiär på Backa Teater.
” Om Michael Collins som fortsatte att cirkulera ensam i en rymdkapsel utan att någonsin få sätta sin fot på månen… Roar även de yngsta.” SvD
”…visar hjältemodets undersida..” GP
”…ställer Apollos doldis i strålkastarljuset och gestaltar en evig fråga om människans litenhet. En historia om äventyr, ensamhet och utanförskap… monologerna ’är fulla av humoristiska gester och värme… En historia som säger någonting allmängiltigt om att vara människa… även om föreställningen riktar sig till barn, erbjuder den mycket för vuxna.” Expr
#ensamhet