Dramatikern och poeten Wolfram Lotz närmar sig politikerna med så stor lust och lätthet, att vi nästan glömmer hur stel och tråkig denna yrkesgrupp kan vara. Lotz tar politikerna med sig in i poesins värld, där han också närmar sig människas avgrundsdjupa ensamhet. Vad bör en politiker göra? Vad kan en politiker göra? Och vad absolut inte? Kraven borrar sig djupt in i vår hjärna och in i vi vårt medvetande.
”Om Antonin Artaud kunde läsa Politikerna skulle han slå volter av glädje, ingen har hittills funnit ett vänligare uttryck för ’Grymhetens teater’.”