Utforskar de varandras gränser eller är de dömda till maktspel och oförmåga? Vid vilken punkt briserar undertryckt begär och bortträngd ömhet i våld?
Är det yttersta våldet kanske just vår föreställning om att vi känner till varandras inre motstånd? ”Att disponera kraften. Att veta faran men inte låta den bedöva.”
Som den förnimmelse av fara som fåglar måste övervinna för att flyga. /Ur Stockhoms Stadsteaters presentation
”Vacker och suggestiv”/DN
”Enastående vackert.” / Expressen
”Så vackert, så skojigt, så läskigt…” /Kulturnytt
”Laddat språkspel” /SvD