Karolina Ramqvists hyllade roman FLICKVÄNNEN i dramatisering av Marianne Lindberg De Geer.
Egentligen får inte flickvännerna träffas när killarna är ute på »jobb«. Karin gillar inte väninnorna, de har inte valt varandra. Golddiggers, tänker hon. För henne är det annorlunda. Hon älskar verkligen John. Och vad John sysslar med när han är borta vill hon inte veta. Det är väl hans sak.
Karins långa väntan på John föder längtan och begär. Hon ägnar tiden åt att förbereda sig noga för hans återkomst: hon tar hand om sig. De övriga flickvännerna, som i motsats till Karin hatar det eviga väntandet och isoleringen, bjuder in sig själva för att festa i Karins och Johns vackra hus. I takt med att ruset stiger börjar de berätta för varandra om hur de egentligen har det. Om vad deras pojkvänner håller på med och om faran med alltsammans. Just det som Karin ansträngt sig så för att förtränga.
Urpremiär på Uppsala Stadsteater.
”Historien om en gangsterflickväns väntan kommer oss plågsamt nära.” /SvD
”Ramqvist hör hemma på scenen /…/ en protest mot medelklasslivet, ett annat sätt att köpa sig fri. ”/Expressen
”Det finns en feministisk frågeställning i ”Flickvännen”: kan man leva i en ojämlik kärleksrelation av fri vilja? /DN