En både smärtsam och poetisk bild av ett antal hemlösa som lever kring fontänen vid ett torg. Här frodas fyllsnack som livsfilosofi, och vice versa; kärlekslängtan blandat med självförakt och vanmakt. – Vi kan göra världen bättre om vi vill. – För du är en meningslös människa i en meningslös värld. Nu ska fontänen rivas och lämna plats för planteringar. – Det blir inget av med det, menar Ralf, jag har gjort sönder deras jävla maskiner.