Fontänen är en kollektivpjäs av ovanligt slag. En både smärtsam och poetisk bild av ett antal hemlösa, missbrukare, narkomaner och alkoholister, som samlas kring fontänen vid ett torg. De umgås, pratar om sina liv och om beroende. Här frodas fyllsnack som livsfilosofi, och vice versa; kärlekslängtan blandat med självförakt och vanmakt. Fontänen säger också något om hur en människas liv plötsligt kan ta en annan vändning…