”Huset är vårt bo och kroppen är vår hemvist där själen möblerar med sina behov. Två hem, det ena inuti det andra. Här kan ytor räknas, höjder och längder och siffror blir trygga fakta – men en sak är omätbar, ångesten att leva inom alla dessa mycket relativa väggar av murbruk och hud.
Monologen Huset skriven av Allan Edwall handlar om en människa som är besatt av dessa väggar som håller själen torr men fången: hemmet och kroppen. Denna person räknar kvadratmeter, sängmått och spolljud från grannar men också all energi som vi missar genom att inte ägna sig åt känslor. En outnyttjad energi på 235 biljarder hästkrafter, en kraft som kan smälta biljarder ton is, på grund av att folk inte älskar, kyssar och smeker varandra eller sina husdjur. /—/ Här står en människa som inte vill tjäna det liv som dånar på utan söker något annat. Ett annat hem, en annan hemkomst – det är sorgligt, roligt och hoppfullt. ” (DN)