”I Barbro Smeds pjäs finns en hel del uppslag som vart och ett för sig skulle kunna vara en egen pjäs: Kvinnoblivande, barn-föräldrasymbios, kärlek och makt, vänskap – konkurrens, alienation, förtvivlans aggressivitet och mycket mer.” (SvD)
”…det bästa vi hittills sett, sade eleverna efter föreställningens slut.” (No. Västerb)