I monologen berättar tioåriga Jette om sin lillebror Emils sjukdom och bortgång vid sex års ålder. Jette minns begravningen, den lilla kistan som hon färggrant målat, föräldrarnas sorg, och veckorna som gick efteråt. Nu vet hon, att det finns frågor, som vuxna inte har svar på. En gång på lovet frågade hon sin pappa, om fiskar sov. Det visste han inte. Emil ville veta, vad Jette gjorde, när han inte är här längre. Det kunde hon inte svara på.Erhöll pris som bästa barnpjäs -KinderStückePreis – 2012.
”monolog om döden, men ändå så full av liv.”/Kieler Nachrichten
”Med fingertoppskänsla sätter författaren och regissören Jens Raschke tabutemat döden i barnperspektiv”/Schlewig -Holsteinische Landeszeitung
#sorg #döden