Maria studerade ekonomi hemma i Ukraina, när Vidkun Quisling kom dit 1922 i spetsen för en hjälpaktion. Svår hungersnöd rådde. Den unga studentskan anmälde sig som frivillig och såg i hjälten från Norge en chans till ett bättre liv. Hon blev hans hustru. Maria Quislings bakgrund är oklar. Hon har uppgivit att hon kom från en officersfamilj. Andra talar om en proletär uppväxt. Hon gav sex olika besked om sitt födelsedatum, men antas ha varit 80 år vid sin död i Oslo 1980. När maken avrättades efter kriget och gav landsförrädare ett gemensamt namn i hela världen gick Maria Quisling i inre exil. Hon vågade inte gå ut bland människorna, fruktade varje nytt möte. Och rädslan var befogad. Därför blev lägenheten i stadsdelen Frogner hennes fängelse under trettio år. Så blev hon den mystiska kvinna som ingen kände och ingen egentligen ville tala om men som ändå levde mitt i den brusande storstaden.
Cecilie Løveids lyriska pjäs, smyckad med folksagomotiv, pendlar mellan distans och medkänsla.
I en stark mot dramats slut klär Maria av sig den ena persedeln efter den andra inför en domstol av sju höga och stränga norska fjäll: Galdhöpiggen! Dovre! Glittertind! som fråndömer henne allt från hennes krona till den egna huden och till slut också den: ”For slik lyder Norges lov.”
Pjäsen är inte biografisk, men dramatikern har hämtat inspiration ur det som finns att läsa om Maria: några få böcker samt en mängd brev och dokument.
Maria Q är den andra fristående delen av Cecilie Løveids dramatrilogi, där den första delen är Barock Friise och den avslutande delen är Rhindøtrene.
”en vår tids Medea”/DN