Den här korta monologen handlar om en flykting och invandrarkvinna i dagens Sverige som sviks av sin Jason, en läkare som funnit en ny partner. Denna Medea blir en fortsättning på det antika dramat, vi möter en utsatt människas känslor, tankar och hennes djupa förtvivlan efter det att det ohyggliga brottet begåtts. Hon förföljs av minnesbilderna, barnets ögon, händerna innan han försvinner i isvaken. Här är det förtvivlans och förvirringens känslouttryck hos en människa utan rötter och språk som förlorat allt: kärleken, mannen, barnet.